Den här morgonen påminns jag om varför det är så fruktansvärt skönt att inte bo hemma längre. Min familj är nämligen väldigt seg. Jag börjar jobba klockan elva och vill gärna vara på jobbet i tid för att hinna ta det lite lugnt, äta min gröt och dricka en kopp kaffe. Men den här morgonen kan jag bara glömma det. Evelina är seg som alltid, går in i duschen när vi ska åka. Jag sitter i köket vrål hungrig men finns inget att äta. Självklart ska vi förbi citygross innan vi åker till jobbet också. Alicia krånglar som vanligt och tar en massa tid på sig med allt. Själv sitter jag i köket sur som ett åskmoln och väntar på att min otroligt sega och irriterande familj ska få tummen ur rumpan så vi faktiskt kan göra det vi ska.