Ber du någon beskriva mig är jag säker på att dom använder dom två orden. Finns det något jag skulle förändra hos mig själv så är det just det. Jag skulle döda för några centimeter till och slippa vara den där lilla korta. På senare dagar har min längd fått mig att känna mig barnslig och mycket yngre än mina jämnåriga. Som att folk ser på mig som någon yngre. Eftersom problemet inte går att lösa får jag nog helt enkelt bara gå i klackar.

Sen att jag är pratig. Ja det har jag hört i urminnes tid och jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ska sluta vara så pratig. Jag tycker det är pinsamt att få höra att jag är pratig, även om folk inte menar illa när dom säger det. Men jag önskar verkligen att jag var bättre på att vara tyst och inte låta käften gå i ett. Kanske ska börja leka tysta leken för mig själv?

Nu ska jag klä på mig och försöka göra något åt hos mig själv som faktiskt går att ändra (ja att vara pratig går att ända men tror inte jag skulle klara det, sad but true. Ni får stå ut med min hemska dialekt ett par år till.) Det har blivit dags för den dagliga promenaden och försöket till att skaka av sig den där hemska vikten som inte riktigt går som jag vill.