Frågan "hur lång är du?" är inte någon jag har fått många gånger i mitt liv. Däremot så får jag ofta svara på "hur kort är du?", var på jag stolt (ja, jag är faktiskt väldigt stolt över mina centimeter) svarar "155,5 cm LÅNG". Pappa konstaterade dock med ett gapskratt idag att lång det är jag verkligen inte. Vi tog husbilen hem ifrån restaurangen idag och jag kunde sitta och dingla med benen ifrån sätet och hade över en decimeter till marken. Men vadå, det är väl ändå lite gulligt?


Jag är nästan alltid kortast men jag har lärt mig att tycka om det. Men visst, några centimeter till hade jag inte klagat på.